Murph:en

Pga lite halstrassel kändes det lite osäkert om jag skulle köra Murph eller inte. När jag vaknade kände jag mig pigg, så jag bestämde raskt att jag skulle köra. Min man blev ganska glad över detta besked; vi hade nämligen redan innan bestämt att vi skulle köra i team.
 
Första löpningen kändes ganska okej. Min man är mycket snabbare, men han fick snällt springa i mitt tempo. Tyckte nog att vi löpte på i ett rätt bra tempo ändå (glömde kolla klockan när vi kom in).
Efter löpningen var det dags att börja riva av repsen av respektive övning. Eftersom jag inte klarar av pull-ups utan hjälpmedel så körde jag istället ringrodd. De kändes lätta i början, så jag rev väl av 20 stycken. Robban och jag delade upp dem ganska rättvist, han körde kipping pull-ups (som jag har som mål att klara av till nästa år!).
 
Efter pull-ups kommer favoriten push-ups. Not. Alltså, inte favorit. Speciellt inte efter min axeloperation. Jag får inte till dem, helt enkelt. Inte om man ska köra crossfit style. En av våra coacher har, pga instabiliteten i min opererade axel, uppfunnit en ny variant där vi fäster ett (eller två) gummiband lite längre ner i riggen. Sedan ställer jag mig i armhävningsposition, med bandet (banden) strax under eller vid bröstkorgen och kör. Jag rev av en 20 stycken här också, till att börja med, men ganska snabbt minskade antalen till 6 eller 3. Typ. Trodde aldrig vi skulle bli klara med push-upsen, men så småningom tog de också slut.
 
Air squatsen tog vi 25 i stöten var, så trots 300 st så gick det ganska snabbt (6x25 är rätt mycket ändå...).
 
Den avslutande löpningen var inte kul. Mina ben var som stockar hela rundan och jag var tvungen att gå massor. Tyvärr blev vi omsprungna på slutet, annars hade vi varit först in av de som teamade Murph:en. Men vi kom in som god tvåa på tiden 36 minuter och 21 sekunder. Grymt nöjda med insatsen, men jag vill så gärna köra Murphen oskalat nästa år, dvs köra pull-ups och o-bandade pus-ups så nu har jag verkligen något att träna på. 
3

"Tränar man kan man äta allt"

Hört den förut? Jo, det har jag också. Vi fungerar nog alla lite olika för nu har jag testat i tre veckor. Det funkar INTE för mig. Första veckan kunde jag visserligen inte träna som vanligt då jag började får lite trassel med halsen (snabbt övergående iofs), men de andra två veckorna har jag tränat som vanligt och ätit allt. Min kropp funkar inte på "allt", så enkelt är det.
 
Ett exempel är när jag laddade med godis en kväll och sprang dagen efter. Har aldrig känt mig så tung, otymplig och trött som då, fick stanna och gå flera gånger och magen krånglade som f-n. Förstår inte hur man kan vräka i sig pasta, bröd och godis innan ett lopp och känna sig laddad. Fast vi är väl olika, återigen.
 
Ett annat exempel är hur dålig utvecklingen, eller rättare sagt frånvaron av utveckling över huvud taget, är inom crossfit. Jag orkar ingenting när jag ätit mackor till frukost. Magen blir som en spärrballong och är bara i vägen i alla övningar man gör, särskilt om man ska "kräla" på golvet och göra smidighetsövningar. Då är det fläsket och svullenheten som sätter stopp, inte o-vigheten. Nää, fy - att äta "allt" när man tränar, det är för mig ren bullshit.
 
 

Dags för Murph

 
Dags att genomföra årets Murph om en dryg timme. Tack och lov kör jag i par med min man, så vi delar upp repsen mellan oss. Men löpningen - den måste båda genomföra. Känns som en härlig aktivitet en solig söndag och eftersom det är andra året i rad måste det räknas som en tradition väl? :o)